Louis de Sacy är en producent som känns lite bortglömd men vars champagner alltid imponerat på mig. Husstilen är fläskigt fruktig vilket gör att champagnerna passar bra till mat. Längd och intensitet är alltid bra.
Louis de Sacy är en producent som känns lite bortglömd men vars champagner alltid imponerat på mig. Husstilen är fläskigt fruktig vilket gör att champagnerna passar bra till mat. Längd och intensitet är alltid bra.
Savarts eleganta champagner blir bara dyrare för varje år så det är läge att köpa på sig innan de tappar sitt prisvärde. L’Accomplie håller jag som ett av de bästa köpen från producenten.
A. D. Coutelas soleracuvée är en imponerande mogen champagne redan i dag men kan växa med ytterligara några års lagring. Fin smakkomplexitet till attraktivt pris.
Henri Goutorbes årgångslösa experimentcuvée Percussion imponerar med intensitet, längd och komplexitet. Den är dessutom bra prissatt. Enda kruxet är tillgängligheten.
Henriots standard-blanc de blancs är mycket älskvärd men betingar tyvärr ett alldeles för högt pris när den säljs på Systembolaget. Utomlands är den mer än en tredjedel billigare.
Jacques Lassaignes viner är eftertraktade och påminner om Bourgogne i sin stil. Vi testar standardchampagnen och den är mycket bra.
Ruinarts standardchampagne tillhör de dyrare men har också en komplexitet som många andra saknar. Den behöver dock tre-fyra på på rygg innan konsumtion för att bli av med kartigheten.
Bonnaires mer ambitiösa champagner har tyvärr begränsad representation på Systembolaget. Det är synd, för de är prisvärda och välgjorda.
Jag har tidigare skrivit om kooperativet i Le Mesnil vars standardchampagne är riktigt prisvärd. Årgångschampagnen är lite dyrare och så också komplexiteten. Den kräver dock dekantering eller några år till på rygg.
Gossets prestigechampagne Celebris görs i tre olika varianter, där denna är den vanligaste. Höga förväntningar, men syran är mycket påtaglig och det är svårt att rekommendera någon att dricka den i dag.