Cristian Senez säljer föredomligt nog en del äldre årgångschampagne, varav en hel del på magnum. Jag provar 2000:an och finner ett prisvärt vin utan de där riktigt höga smaktopparna. Ha koll på tempereringen.
Cristian Senez säljer föredomligt nog en del äldre årgångschampagne, varav en hel del på magnum. Jag provar 2000:an och finner ett prisvärt vin utan de där riktigt höga smaktopparna. Ha koll på tempereringen.
Laherte Fréres årgångschampagne från 2006 är en mycket elegant historia som kräver tid och koncentration.
Dehours vingårdslägeschampagner är mycket eftertraktade så det är alltid en trevlig överraskning när man hittar dem på restauranger. Jag har tidigara provat Brisefer, nu är det dags för Les Genevraux – en champagne som görs till 100% på pinot meuiner.
Albert Beerens standardcuvée är en slätstruken historia utan komplexitet. Men serverad i rätt sammanhang och med rätt temparatur är det en fruktig, svalkande champagne.
Vilmarts prestigecuvée Cœur de Cuvée är ett säkert kort bland champagnenybörjare och amerikanare. Inte så konstigt då den är expressiv och håller en mycket hög lägstanivå.
Henri Goutorbes intensiva champagner har imponerat på mig tidigare, men faktum är att det senaste Special Club-släppet är på samma nivå som producentens standardchampagne.
Deutz är ett av mina absoluta favorithus på grund av den mycket höga lägstanivån. Cuvée William Deutz är ett av producentens toppvin och jag har tidigare provat 1999:an. 2002:an skiljer sig ganska mycket från den.
Damien Hugots årgångslösa årgångschampagne sticker ut som det bästa köpet i portföljen. Oklart om det är eken, gamla rankor eller terroiren som gör det.
Bruno Paillards champagner kan vara lite småtrista men hans äldre limiterade utgåvor på magnum är i princip alltid intressanta.
Bouchards vingårdschampagner är hett eftertraktade bland sommelierer och nördar i allmänhet. Begränsad produktion och dogmatisk produktionsfilosofi gör dessa till dyrgripar och troféer att visa upp i vinforum.